Du menar att du har stigit i hennes aktning bara för att jag är liten som en dvärg?

När nattens mörker binder för ens ögon blir hörseln desto skarpare. På så sätt, får en förbättrad hörsel kompensera den synförmåga natten tar ifrån oss. Mitt öga fann dig ingenstans, men örat ledde vägen till din röst. Men varför gick du ifrån mig? Det var styggt


Shanti / månen

Anfallsteknik ifrån finnarna, Mira står på scen. Morbror Dolf ligger på golvet och tittar på mig, jag har mött mitt maskulina jag.

Jag kan inget annat göra än att lägga handen på hjärtat och svära en lång ed om att jag aldrig ska älska någon annan man i hela mitt liv.

Driving me backwards

Ja, jag vet. Och ja, jag vet det med. Och jag vet om alkohol. Och jag vet mycket om mig själv. Och jag vet också vad som är bra och vad som är dåligt.
Jag önskar. Jag önskar att jag kunde få kontakt. Jag önskar att jag kunde få veta om det är bara jag eller om alla andra också känner lika mycket som mig. Jag fattar jag fattar jag fattar, men ändå så vill jag sluta känna. Jag vill sluta känna så mycket. Det blir tillslut svart och vitt. Dig som jag inte älskar, älskar, älskar bryr jag mig inte om. Så jag måste älska för annars bryr jag mig inte. Jag vill älska så mycket som jag gör men det behövs ett mellanting ibland. Någon som man inte älskar, älskar, älskar och inte hatar, hatar, hatar utan någon som är neutral. Jag tycker om mycket, men jag varken älskar eller hatar. Jag älskar älskar älskar så många och jag hatar hatar hatar så många och jag vill bara tycka om alla i ett mellanting så jag slipper vara så jävla dum och elak mot människor som jag inte alls har en mening att göra illa. 

JAG SPELAR VANLIG.
Jag vill spela vanlig men jag kan inte. Det går inte att spela vanlig. Det går inte att leka med i leken och vara en roll som är helt normal. Och jag ser på alla människor hur de spelar vanlig så lätt och jag ser också hur alla de originella människorna vill alla väl och jag ser hur deras handlingar enbart är för att vara snäll. Omtänksam och stödjande. Jag ser hur de alla vill vara bra människor och hur alla vill så mycket och har så höga drömmar om människorna och ja, det gör mig glad. Det som är mitt egna problem är väl att jag inte kan se hur folk ser på mig. Jag ser intimitet och kärlek men jag ser inte mig själv i något sådant. Jag ser inte för att det är min uppgift att se alla andras kärlek.

Varje människa vill så gott och jag mår så bra av att se det. Men jag, jag kan bara se, jag kan inte vara och jag kan inte göra. Jag vill göra gott för alla, jag vill att ALLA ska må bra men det enda jag gör är att den jävla facking skit ångesten dyker upp när jag som minst anar det och förstör. Bara förstör.
Ibland förstår jag påriktigt varför jag fick den jävla diagnosen. Jag förstår varför och jag tycker mig se en förbättring i mig själv men sen, när jag äntligen har fått bukt med saken och jag börjar må bra och det har gått dagar och ibland veckor sedan den senaste ångestvågen flög över mig. SÅ PANG BOM KRASCH ut i rymden dö en död och SPLATT PLATT ner i marken igen BANG BOM och skit, skit skit skit Mira skit skit skit och fack och jag kan åma mig och gråta och skrika inombords och kräla över rysningarna som sprider sig runt hela kroppen och in i alla reflexer och jag kan säga NEJ och jag kan säga JA HJÄLP MIG men jag gråter ändå jag bara gråter ändå. JAG VILL HJÄLPA DIG INTE MIG.

Jag försöker att hjälpa och det går bra när jag är i kontroll men sen med en liten droppe för mycket alkohol eller en blick eller ett tal eller en kram och så fuckar jag upp det som om det vore min grej. 

Jag hatar drogor. Jag hatar drogor. Jag hatar drogor. Jag ska aldrig mera ta en drog. Om du vill uppnå något sant och evigt så ta din pipa ur din mun. Ta bort flaskan ifrån din hand och lägg inte ett piller på min tunga. Jag vill inte. Jag vill inte mer jag vill ingenting. Jag har fått nog. Jag orkar inte jag måste ha hjälp. Lägg in mig på psyket igen åh snälla snälla gör det snälla snälla.
Men vad är en känsla i rymden?