all that could have been eller right where it belongs (kan inte bestämma mig)

Och just som jag skulle öppna munnen och säga.. hej..! Hej? Hej vad öhm.. vad eh.. hur äre hah?
Jo tack det är bra, själv?
Jovisst det rullar påå håhå. (sådär som jag alltid säger)
Men vad hände sedan då? Konversation slut. Ögonblick slut. Tystnad. Ömhet slut. Borta. Jag lyssnar på musik.
Musik.
Musik förgyller förstör förgör förevigar förbättrar förtrollar förverkligar. I am tainted. Jag tror jag faller in i en mycket speciell dvala, som jag definitivt inte är rädd för vilket gör mig rädd för rädd ska man va.
Lyssnar på musik, lyssnar på musik. Dvalor och dimmor och känslor och ömhet. Speciellt Ömhet. Mycket Ömhet. Men var den inte borta nyss? Jo men si, si så den kommer tillbaka. Åh denna Ömhet. Det snurrar i hjärnan. Överbelastning. SLUT PÅ KONVERSAtiON.
Vill jag säga, men den verkar alltid på något magiskt vis fortsätta vidare. Med Ömhet.

Jag har ett mål.